Ordlista

Djuptryck	Tryckteknik då de partier som tar upp färg och avger den till pappret är nedsänkta under tryckmedietsyta.
Etsning	Ytbehandling med hjälp av syror eller andra frätande medel, speciellt de grafiska metoder där bilden i den plåt från vilken avtryck ska tas framställs genom frätning med syra; även benämning på själva avtrycket. En äldre benämning på etsning är radering. Vid konstgrafisk etsning överdras plåten, som oftast är av koppar, med en skyddande grund på vilken bilden ritas. Därvid blottas vissa ytor för den frätande syra i vilken plåten sedan sänks ner. Grunden avlägsnas därefter, plåten färgas in och avdrag på fuktat papper görs i en tryckpress, varvid pappret genom trycket pressas ner i plåtens fördjupningar och fångar upp färgen; de tryckande ytorna ligger således nersänkta i metallplåten (djuptryck).
Flexografi	Flexotryck, tryckmetod mest använd inom förpackningsindustrin och för tapettryck, men även för dagstidningar, bland annat i USA och Italien. Felxografi är ett högtrycksförfarande med böjbar kliché eller platta av gummi eller plast, som monteras på en tryckpresscylinder. Tryckfärgen är tunnflytande, snabbtorkande och oftast löst i blåsprit. Även helt vattenlösliga tryckfärger med akrylat förekommer.
Grafik	Eller Grafisk Konst. Sammanfattande namn på olika metoder för att genom avdrag, vanligen på papper, mångfaldiga en på en skiva eller platta av trä, metall eller sten utförd teckning. Den på ett sådant underlag framställda bilden, som vid tryckandet infärgas, är utskuren så, att den framträder i relief över planet, högtryck, eller nedsänkt under detta, djuptryck, eller utförd i ytans plan, plantryck.
Högtryck	I högtryck, som var det dominerade förfarandet fram till mitten ac 1900-talet, är färgöverförande partier upphöjda över tryckmediets bas.
Inkunabler	Så kallas de böcker, som är tryckta före 1501.
Kliché	En för högtryck avsedd tryckform framställd genom etsning, galvanisk fällning, stereotypering eller gravering. En kliché framställs vanligen genom fotografisk överföring av bilden till en zinkplåt. Två huvudtyper finns: rasterkliché (tidigare kallad autotypi) och streckkliché (tidigare fototypi. En kombination av raster- och streckkliché kallas auto-foto ellet auto-streck.
Kopparstick	Djuptrycksmetod inom grafiken. Bilden graveras på en polerad kopparplåt, fördjupningarna infärgas med trycksvärta, och avtrycket (även det benämt koppatstick) görs på fuktat papper. I genomsnitt cirka 1 500 avdrag kan göras från en plåt innan den är nersliten.
Ljustryck	Plantrycksmetod för mångfaldigande utan raster av i huvudsak konstverk och fotografier. Upplagorna är som regel som och av mycket hög kvalitet. Metoden uppfanns av fransmannen Alphonse Poitevin 1855, men det var tysken Josef Albert som 1867 gjorde den praktiskt användbar genom att använda planslipade glasplåtar som bärare av det ljuskänsliga skiktet. Ljustryck bygger, liksom litografin, på principen att fett inte förenas med vatten. Mer än någon annan reproduktionsmetod beror ljustryck på ljusets förmåga att inverka på vissa ämnen, i detta fall kromsalter. Salterna tillsätts en lösning av gelatin och detta kromgelatin blir i torkat tillstånd ljuskänsligt. Om en hinna av kromgelatin belyses under ett fotografiskt negativ härdas de i partier som i de blivande trycket ska ta emot färg.
Litografi	Grafisk plantrycksmetod som bygger på att tryckstenen absorberar fett och vatten men att dessa stöter bort varandra. Bilden tecknas eller målas med litografisk krita eller litografiskt tusch på ett underlag som ursprungligen alltid var en kalksten, vilken planslipats och kornerats för att ge lämplig ritgrund. Efter att stenen rengjorts fuktas den med vatten och tryckfärgen valsas på. Då stenen torkas av stannar tryckfärgen kvar endast i de partier som sugit åt sig fettet i kritan eller tuschet. Bladen trycks i hand- eller maskinpress. Vid färglitografi används en sten för varje färg. I stället för kalksten används nu ofta zink- eller aluminiumplåt som tryckmatris. Bilden kan också göras som teckning på överföringspapper och därifrån föras över till stenen eller plåten, varvid motivet trycks rättvänt (annars spegelvänt). Detsamma blir fallet då bilden från stenen eller plåten överförs till gummiduk på vals och trycks i rotationspress (offsetlitografi). På motsvarande sätt trycks litografi som tecknats på plastfilm och genom belysning överförts till plåt som preparerats med ljuskänsligt skikt.
Matris	Gjuten eller graverad avbild eller avtryck av ett modellerat eller graverat förmål, som används för framställning av kopior av en prototyp, i en del sammanhang kallad patris. Inom trycktekniken avser matris gjutform för bokstavstyper eller klichématerial.
Officin	Tryckeri(lokal).
Offsettryck	Av engelska offset, överföring. Benämning på en särskild utformning av litografiskt tryck. Det för offsettryckförfarandet säregna är, att trycket från tryckformen först avsättes på en jämn gummiduk och från denna på pappret.Gummidukens elasticitet gör, dels att den kan tränga in i tryckformens ojämna yta och uttaga bildens alla detaljer och dels att den kan avsätta dem även på papper med ojämn yta. Offsettryckprincipen, redan sedan mitten av 1880-talet använd för tryck på bleckplåt, började först omkring 1905 tillämpas för litografiskt tryck. Numera utföres offsettryck mest efter rotationsprincipen i särskilt konstruerade offsetpressar. Den efter litografiska metoder framställda tryckplåten (tunn zink), som dock i motsats till andra tryckformar har bilden rättvänd, spännes över plåtcylindern, vilken pressas mot offsetcylindern, på vars gummiduk trycket överföres. På dess motsatta sida löper tryckcylindern med pappret, på vilket sålunda färgen från gummiduken avsättes. Först genom offsettryck har rotationsprincipen med dess stora tryckhastighet vunnit tillämpning inom litografin. Genom sin stora produktionsförmåga användes offsettryck för stora upplagor, tidningsomslag, reklam etc.	Bilder
Plantryck	Vid plantryck ligger de färgavgivande och de icke infärgade partierna i samma plan på tryckmediets yta.
Rotogravyr	Benämning på tryckning med djuptrycksteknik i rotationspress. Tryckformen är en kopparcylinder, där text och bilder graveras in fotokemiskt och med laser. Cylindern infärgas, och överflödig färg skrapas bort med en rakel innan pappret trycks mellan roterande cylindrar. Metoderna för djuptrycksrotation utexprimenterades i Storbrittanien på 1890-talet av Karel Clic. Tryckförfarandet åstadkom utmärkt bildtryck i höghastighetspressar för rullpapper och blev snabbt vanligt för populärtidskrifter. Rotogravyr har emellertid också använts för kvalificerade fotoillustrerade bokverk.
Snällpress	Svårigheten att i handpress trycka större format förde i början av 1800-talet sachsaren Friedrich König in på en helt ny tryckteknik. I sin 1812 byggda cylindertryckmaskin begagnade han den princip, som sedan dess blivit den bärande och nu allmänt tillämpade, nämligen fast roterande tryckcylinder (med tryckpappret) och mot denna framfört plant, rörligt fundament (med tryckformen). Med denna maskin uppnådde han den då oerhörda hastigheten 800 tryck/h, och typen kallades Schnellpresse, försvenskat snällpress, som blivit dess allmänt vedertagna benämning.
Stereotypi	Stereotypering, mångfaldigande av tryckformar för boktrycksförfarande. Via en matris framställs avgjutningarna, stereotyperna.
Stålstick	Avtryck av en graverad stålplåt. Metoden praktiserades särskilt under 1800-talets första hälft i England. Numera brukas stålstick mest för tryckning av värdepapper, sedlar och frimärken.
Sättmaskin	Maskinell anordning för framställning av typtrycksats. De första sättmaskinerna avsåg att med hjälp av ett tangentbord och typmagasin släppa ned vanliga typer, en efter en, i sätthaken, varvid radutslutningen gjordes manuellt. En liknande sättmaskin konstruerades 1822 av engelsmannen W. Church och förbättrades på 1830-talet av engelsmannen Young och av belgaren Delcambre. Denna nya sättmaskin fick namnet Pianotype. Den första sättmaskinen, som blev en både teknisk och kommersiell framgång, var Linotype (av engelska line of type), som konstruerades i börja av 1880-talet av tysk-amerikanen Ottmar Mergenthaler. 1907 kom den första svenska linotypen till Svenska Dagbladet. Mergenthaler lanserade härvid principen att med hjälp av ett tangentbord sammanföra bokstavsmatriser och från dem automatiskt gjuta en hel typrad i ett stycke.
Tryckform	Det medium som i tryckpressen avger tryck till pappret (respektive gummicylindern i offsettryck). I högtrycket består tryckformen av trycktyper och klichéer av metall (bly, zink, koppar), gummi eller plast. I offsettryck är tryckformen en plan aluminiumplåt, på vilken text och bilder inkopierats. Vid djuptryck är text och bild etsade eller graverade på en kopparcylinder.
Trästick	Trästick är en träsnittsteknik och uppfanns i slutet på 1700-talet av engelsmannen Thomas Bewick. Han graverade trästocken ungefär som en kopparplåt för kopparstick, alltså bildens linjer och punkter i djupet, ett djuptrycksförfarande.
Typ	I metall gjuten bokstav, t.ex. trycktyp. Metallen är en legering av antimon, tenn och i viss mån även bly.
Typografi	Läran om bokstavsformerna och deras funktionella och estetiska användning inom trycktekniken; arrangeradet av bokstäver, typografisk materiel såsom linjer, ornament med mera, samt i viss mån illustrationer.