Historia

De första trycken gjordes med troligen i Östasien. Man tryckte religösa texter i Japan och Korea redan på 700-talet. I Kina gjorde man typer av lera på 1000-talet, men övergick sen till att göra dem i bly eller koppar. Tyvär gjorde det stora antalet tecken i det kinesiska alfabetet tryckandet omständigt. De europeiska alfabetena lämpar sig bättre för detta. Utvecklingen startade dock inte för än araberna kom med papper till Europa på 1100-talet. Det var billigare att tillverka papper än pergament.

I renässansens Europa var efterfrågan på inkunabler stor och tekniken med typer blev revolutionerande. Under mitten av 1400-talet fanns förutsättningarna att utveckla tryckarkonsten. De flesta anser att det var Johann Gutenberg från Mainz som sammanförde idéerna kring boktrycknig och ungefär 1440 utvecklade han ett sätt att gjuta ett stort antal likadana typer. Gutenberg var guldsmed och tillverkade även en tryckpress. Riktigt hut Gutenbergs tryckpress såg ut vet man inte, men troligt är att han hade träpressar för vin och ost som förebilder. Gutenberg exprimenterade och utvecklade tryckfärgen. Gutenberg hade de medeltida handskrifterna som stilideal åt sina typer. Detta gjorde att det behövdes fler typer än nödvändigt. När han tryckte sin berömda 42-radiga bibel använde han 290 typer. När man sen gick ifrån medeltidsidealet behövdes bara ungefär 120 typer.

Under 1460- och 1470-talet spreds boktryckarkonsten runt om i Tyskland. Även stora städer i Europa fick tryckerier. I Paris och Utrecht fick tryckerier 1470 och 3 år senare fanns det även i Budapest och Valencia. Det literära Italien blev en samlingsplats för främst tyska boktryckare. 1464 fanns ett tryckeri i klostret Subiaco utanför Rom. I slutet av 1400-talet blev Venedig boktryckarkonstens centrum. I Venedig fanns runt 150 tryckpressar och här verkade Aldus Manutius. Manutius fick ge namn åt tid som följde inkunabeltiden, som varade fram till 1500. Den nya tiden fick namnet den aldinska tiden. Manutius tryckte kortare latinska texter, som medföljde att böckerna blev mindre och lättare att handskas med. Även upplagorna ökades från 250 till 1000. Manutius och andra boktryckare under 1500-talet använde en mer kursiv stil på sina typer istället för de medeltida, gotiska tystilarna. Boktryckarna fick under 1500-talet en bättre social ställning när vetenskapsmän började samlas i deras officiner.

Under andra hälften av 1500-talet blev Nederländerna ledande inom boktryckarkonsten. Störst var Christophe Plantin som grundade sitt tryckeri i Antwerpen 1549. Plantin var den första att använda kopparstick för att trycka illustrationer. När Nederländerna splittrades blev Holland den ledande trycknationen. Främst berodde detta på familjen Elzevier. De bedrev en omfattande bokhandel, vilket gynnade tryckerierna. 1620 grundade Ludwig XIII av Frankrike Imprimerie Royale. Imprimerie Royale var ett tryckeri som värdesatte bilder, bårder och annat som inte utnyttjar typografin. Barocken blev under den här tiden undanträngd av rokons mer lättsamma stil. John Baskerville från Stor Brittanien reagerade mot det sätt att trycka som Imprimerie Royale praktiserade. Baskervilles tryckningar saknar helt sådana utsmyckningar. Istället la han ner arbete på satsens avvägning, papperskvaliteten, bokstavsformerna och trycket.

Ända fram till 1800-talet användes Gutenbergs tryckpress. Den blev i och för sig modifierad och förbättrad under tidens gång, men grundtekniken var den samma. Men kraven på blev större på antal upplagor av trycksaker. Den industriella revultionen gjorde det möjligt att öka upplagorna. Boktryckarhantverket blev till maskinell produktion under 1800-talet. Papperstillverkningen mekaniserades, vilket möjliggjorde papper på rulle. Metallpressen tillverkades cirka 1795. Gjutjärnet och ångmaskinen gjorde det möjligt för Friedrich König att 1811 tillverka sin snällpress. Snällpressen var många gånger snabbare än handpressen. Stereotypin gjorde att man kunde ha flera tryckpressar som gjorde samma sak. Tryck med typer går ju som sagt långsamt, men i mitten 1880-talet uppfann tysk-amerikanen Ottmar Margnthaler den radgjutande sättmaskinen. Den användes sedan fram till 1970-talet, då den datorstyrda sättmaskinen tog över. Även på den grafiska fronten gjordes det framsteg. Litografin, stålsticket, trägravyren och de fotomekaniska reproduktionsmetoderna. Djuptrycket utvecklades av tjecken Karl Clic till rakeldjuptrycket (se Rotogravyr). Det började ställas större krav på bildkvaliten, vilket gjorde att trästicket blev mindre populärt. Däremot gynnades litografin och offsettrycket av de högre kraven på bildkvalite och färgtryck. I början av 1900-talet fortsattes litografin och offsettrycket att utvecklas sida vid sida.

Sveriges första tryckta bok är Dialogus creaturarum moralizatus. Den trycktes 1483 av Johann Snell från Danmark och är en fabelsamling. Samma år tryckte Snell en mässbok åt Uppsala ärkestift. Gustav Vasa grundade ett stort tryckeri i Stockholm. Även i andra städer grundade han tryckerier bl. a. Vadstena, Mariefred, Söderköping och Uppsala, som tryckte Gustav Vasas bibel 1540-1541. Under 1600-talet fanns det boktryckerier i de flesta stiftstäderna, men inga kunde mäta sig med de stockholmska officinerna, så som familjen Keysers och Georg Gottlieb Buchardis. Krig och censur gjorde det svårt för tryckerierna på 1700-talet. Det viktigaste tryckeriet under tiden var det Wernerska, som hade tagit över Keysers och Buchardis. Aftonbladets grundare Lars Johan Hierta hade under 1800-talet stor betydelse för grafiken. 1834 öppnade han ett maskinstilgjuteri. Några år senare började han stereotypitryck. Under samma tid grundads även tryckerier som finns idag.

1970- och 1980-talet kom de första snabba fotosättningsmaskinerna. En stor nyhet under 1980-talet var desktop publishing,DTP, som satte stopp för de professionella tryckeriernas monopol.