All content © Jonas Hedenquist except where noted.
All html design code may be copied and used freely, without author's permission.
ionas ( at ) och ( dot ) nu
satsa.stort ( at ) och ( dot ) nu
To send mail to any of the adresses below, just remove all spaces, replace ( at ) with @, and ( dot ) with a, well, dot. Please excuse the added few seconds of inconvenience, as this is prevents tons of spam that would otherwise prevent me from ever writing anything ever again, as I would be busy pressing the 'delete' key on my keyboard for the next 500 years (yes, I do plan to live for ever. And you will help me fund my plan, by buying my next novel).
For those of you who have already read "Begär", "Begär, pt. 3" will both confirm one stereotype, and break another. For while I do indeed sometimes write poems for, to, and about the girls who I love, or at least who's legs I occasionally have the opportunity to spread, every poem tells the tale of at least three new objects for my infatuation. Or at least my desire. Which is what this poem is all about. But in a vastly different way...
Begär, pt. 3
Jag ska brygga ett motgift För att bekämpa ditt gift och absorbera din ilska Som aldrig borde varit riktad mot mig Det här handlar inte om dig Och inte heller dig Men lite, handlar det om er alla Utom dig Och utom dig Och inte dig, dig vill jag aldrig bekämpa Och ikväll vill jag dansa Utan dig Naken, men ensam Under den vildaste himmel Och riva luften som slår mot min hud i strimlor Blöda ord ut i natten och dricka regnet som en flod av vin och vatten Och sedan lyfter jag När vinden ger min blottade kropp vingar natten ger mina ögon vila och min lust skänker mig lycka Mina drömmar ger mig hopp och min röst skänker mig trygghet Och mina läppar fångas av någon annan. Jag kan springa tills blodet från mina trasiga fötter når mina armar Tills styrkan i mina ben förbrukats och falnat Tills krampen i mitt hjärta finns i min kropp Men jag kan inte springa i den riktningen dit jag borde fly För det är bort ifrån er in på en väg jag borde tagit för länge sedan Men bort ifrån det Som jag har funnit och vill behålla Det jag vill minnas Men måste glömma Om vi möts på gatan Och mina ögon glider över ditt ansikte Utan att känna dig, utan att finna dig Gläds för mig då, för då har jag lyckats glömma Och om jag vänder mig om och blickar efter dig Vandra snabbt och bestämt därifrån, så att jag inte minns dig igen För varje gång jag minns dig Minns jag hur det är att återigen bli kär Jag är inte riktigt sonisk Men ibland inte långt därifrån Ljudet bryter världen omkring mig I vågor Och min sång river min hud Och nu är det dags Att bli sonisk Och vara både våg och frekvens Och inte synas, bara höras Och inte kännas, bara anas Och bara glömma Och bara sjunga Och kanske springa Om det vid slutet väntar någon Som kan torka blodet Och slicka bort Mina tårar Och älska mitt skratt Jag skulle skriva tusentals sånger om skönhet Om du lovade att inte skratta Och jag skulle bränna dem alla med glädje Om du lovade att alltid skratta Jag är den siste av de som bar Davids huvud genom natten Det finns en plats innan gryningen Där jag kan invänta ljuset Och nu vill jag att du ska längta Tills jag andas i ditt öra Att jag är redo Och att jag är din Om än bara för en natt Om än bara för ett liv Om än bara tills du är klar och nöjd Om än bara tills du sover tryggt Med resterna av mig i dig Och resterna av dig över mina fingrar Det här måste jag sjunga för dig Våra liv är begär Du gör mig så Klarsynt... nej Behövande... nej övergiven... nej betyngd... nej trygg... nej liten... nej sårbar... Ja, det var ordet jag letade efter För ni vandrar så försiktigt medans jag skakar marken där jag går Men det märkliga är att i slutet är det mig som ingen minns Du gör mig så levande... Den här gången Hittade jag rätt ord direkt Men det jag inte längre kan finna det jag inte längre kan minnas är dig Nu finns det plats Att finna något värt att minnas